Det är några bland Kristi bekännande efterföljare, som lider av andliga matsmältningsbesvär (dyspeptiker). De har gjort sig själva till invalider och deras andliga svaghet är en direkt konsekvens av deras egna brister. De lyder inte Guds lagar och de lever inte efter Hans buds principer. De är slöa i Hans sak och verk och gör inte något själva, men när de tror de ser något de kan kritisera, då är de aktiva och ivriga. En kristen, som inte arbetar, kan inte vara frisk. Andlig sjukdom är resultatet av (236) försummad plikt. För att en persons tro skall kunna stärkas, måste han vara mycket tillsammans med Gud i stilla bön. Hur kan en människas välgörenhet vara till välsignelse för honom, om den aldrig utövas? Hur kan vi be Gud om hjälp med själars omvändelse, om vi inte gör allt som står i vår makt för att förmedla kunskap om sanningen till dem? Ni har ådragit er själva en svaghet, som har gjort er odugliga för er själva och församlingen. Medlet är ånger, bekännelse och förnyelse. Ni behöver moralisk kraft och Guds nåds verkliga näring. Inget annat kommer att ge sådan kraft och styrka åt er fromhet som att vara verksam för att främja det verk som du bekänner dig älska, i stället för att binda upp det. Det är endast en god kur mot andlig lättja och det är att arbeta - arbeta för själar, som behöver er hjälp. I stället för att stärka själar har ni gjort dem modlösa och försvagat deras hjärtan och händer, som skulle vilja se Guds verk göra framsteg.