Hur annorlunda skulle inte situationen vara för bror G och hans hustru, om bror G hade tagit emot det ljus som Herren sände honom för månader sedan och talat rent ut med sin hustru och de båda kommit till Herren med förkrossade hjärtan. De har båda ringaktat Guds Andes tillrättavisning och enträgna bön och har inte förnyat sina liv till det bättre. Att stänga sina ögon för det ljus som Gud sänt till dem gjorde inte något av deras fel mindre allvarligt i Guds ögon. Det gör inte heller deras ansvar mindre. De har hatat den tillrättavisning som Herren av medkänsla gav dem. Bror G har av naturen ett vänligt och milt hjärta, men det är övertäckt med ett lager av egenkärlek, fåfänga och onda tankar. Hans hjärta är inte tjockhudat, men han saknar moralisk styrka. Han är en kruka, så snart självförnekelse och självuppoffring krävs av honom, eftersom han älskar sig själv. Att behärska självet, vakta sina ord, erkänna att han har gjort fel eller talat felaktigt, är ett kors som är alltför förödmjukande för honom att bära. Ändå måste han ta på sig detta kors, om han någonsin skall blir frälst.