”Då min man befann sig i detta hjälplösa tillstånd, sade jag: ”Detta är fiendens verk. Vi får inte underordna oss hans kraft. Gud kommer att arbeta för vårt bästa.” På onsdagen hade vi en särskild stund då vi bad att Guds välsignelse måtte vila över honom och göra honom frisk. Vi bad också om visdom så att vi skulle kunna få veta vår plikt när det gällde att delta i lägermöten. Herren hade många gånger stärkt vår tro till att fortsätta framåt och utföra tjänst åt Honom då vi varit sjuka och modlösa. Vid sådana tillfällen hade Han på ett förunderligt sätt beskyddat oss och hållit oss uppe. Men våra vänner sade att vi borde vila och att det föreföll motsägelsefullt och orimligt att vi skulle försöka genomföra en sådan resa och utsätta oss för lägerlivets utmattning och faror. Själva försökte vi tänka att Guds verk ändå skulle gå framåt om vi blev satta åt sidan och inte hade något med det att göra. Gud skulle föra fram andra till att utföra Hans verk.