Allteftersom som tiden för mötet närmade sig, utkämpade min ande en bönekamp som gällde styrka och kraft från Gud. När den sista psalmen sjöngs, gick jag upp för att stå. Jag stod upp och var mycket svag och visste att om jag skulle ha någon framgång, (281) måste det ske genom den Allsmäktiges styrka. Herrens Ande vilade över mig när jag försökte tala. Jag upplevde som en elektrisk chock i mitt hjärta och allt lidande avlägsnades ögonblickligen. Jag hade känt stor smärta i nervbanorna omkring hjärnan. Denna var också helt borta. Min pirrande hals och mina ömma lungor fick nytt liv. Min vänstra arm och hand hade till följd av mitt hjärta blivit nästan obrukbara, men nu återställdes den naturliga känslan. Mitt sinne var klart, min själ var full av Guds ljus och kärlek. Guds änglar verkade vara på alla sidor, som en mur av eld.