Ett telegram hade skickats till min man, med förfrågan om han ville ta sig an några viktiga saker inom Guds verk, närmare bestämt att ta ansvar för tillsynen av planeringen av den stora sanatoriebyggnaden. Som svar på denna kallelse kom han och engagerade sig djupt i att predika, skriva och hålla styrelsemöten på Revievkontoret, högskolan och sanatoriet. (272) Han arbetade nästan alltid till sent på natten. Detta gjorde honom fruktansvärt trött. Han insåg betydelsen av dessa institutioner, i synnerhet sanatoriebyggnaden, där mer än femtiotusen dollar investerades. Hans ständiga mentala oro beredde vägen för ett plötsligt sammanbrott. Vi lade båda märke till vilken fara vi befann oss i och beslöt att åka till Colorado och dra oss tillbaka och njuta en tids vila. Medan vi planerade resan, tycktes en röst säga till mig: ”Tag rustningen. Jag har en uppgift åt er i Battle Creek.” Rösten föreföll så tydlig att jag oavsiktligt vände mig om för att se, vem som talade. Jag såg ingen och genom känslan av Guds närvaro brast mitt hjärta av ömhet. När min man kom in i rummet, berättade jag för honom om de erfarenheter jag gjort i mitt sinne. Vi grät och bad tillsammans. Vi hade förberett oss för att resa om tre dagar, men nu ändrades alla våra planer.