Tältet var fullsatt och omkring tvåhundra personer stod utanför segelduken och kunde inte finna platser inne i det. Jag talade utifrån Kristi svar på de skriftlärdes fråga om det största budet i lagen: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” (Matt. 22:37) Guds välsignelse vilade över mig och min smärta och svaghet lämnade mig. Framför mig var ett folk som jag nog inte skulle möta igen förrän vid domen. Önskan om deras frälsning fick mig att tala allvarligt och i fruktan för Gud, så att jag skulle kunna bli fri från deras blod. En stor frihet följde på mina ansträngningar, som varade en timme och tio minuter. Jesus var min Hjälpare och Hans namn skall ha hela äran. Åhörarna var mycket uppmärksamma.