”Vilket ämne för eftertanke gav inte den stora, vida Stillahavsoceanen?! I sitt sätt att uppträda var det raka motsatsen till ”Stilla havet”. Det var vanvettigt och rasande. När vi ser ut över vattenmängderna, förefaller ingenting annat att vara så ohanterligt, så fullständigt utan lag och ordning, som det stora djupet. Men oceanen lyder Guds lag. Han balanserar vattenmassorna och markerar deras underlag. Medan jag såg på himlen ovanför och vattenmassorna under, frågade jag: ”Var är jag? Vart är jag på väg? Ingenting annat än tygelfria vattenmassor runt omkring mig. Hur många har inte på det här sättet begett sig ut på vattnen och aldrig mer sett de gröna fälten (288) eller sina lyckliga hem! De kastades ned i djupet som ett sandkorn och på det sättet slutade deras liv.