Jag framställde för åhörarna Adams synd, då han överträdde Faderns uttryckliga bud. Gud skapade människan oförvitlig, fullständigt helig och lycklig, men hon förlorade sin gudomliga ynnest och ödelade sin egen lycka genom olydnad mot Faderns lag. Adams synd störtade den mänskliga rasen ned i hopplöst elände och förtvivlan. Men i Sin förunderliga och medkännande kärlek lät inte Gud människan gå under i sin hopplösa, fallna situation. Han lämnade ut Sin högt älskade Son till deras frälsning. Kristus kom till världen. Hans gudomlighet kläddes i ödmjukhet. Han gick på den jord där Adam föll. Han utstod det prov som Adam inte kunde klara. Han övervann alla Satans frestelser. Därigenom sonade Han Adams skamliga fel och fall.