Vi lämnade Ballard Vale på morgonen den 3 september för att delta i lägermötet i Maine. Vi njöt av en god vila i unge bror Mortons hem, nära Portland. Han och hans goda hustru gjorde vår vistelse hos dem mycket angenäm. Vi var på platsen för Maines lägermöte före sabbaten och var glada över att möta några av de vänner här som prövats i Guds verk. Där är några som alltid är på sin post och utför sin plikt, oavsett om det är solsken eller storm. Där är också en grupp solskenskristna. När allt går bra och det upplevs som angenämt för dem, är de brinnande och ivriga, men när det är molnigt och de möter otrevliga saker har dessa intet att säga eller göra. Guds välsignelse vilade över de aktiva tjänarna, medan de som inte gjorde något, inte fick den nytta av (301) mötet som de kunde ha fått. Herren var med sina tjänare, som troget arbetade på att förmedla kunskap både genom undervisning i läran och genom praktiskt handlande. Vi önskade i hög grad att få se, att många av dem som inte gav något vittnesbörd om att de hade blivit välsignade av Gud, skulle få glädje av detta möte. Jag längtar efter att se detta kära folk nå fram till sina upphöjda privilegier.