Guds kärlek måste vara levande i hjärtat hos den lärare som lär ut sanningen. Hans eget hjärta måste vara besjälat av den djupa och innerliga kärlek, som Kristus hade. Då kommer den att strömma ut till andra. Predikanter bör lära sig, att alla som tar emot sanningen bör bära frukt till Guds ära. De bör lära sig att självuppoffring måste utövas varje dag, att många saker, som man tidigare har värnat om kan överges och att många plikter, hur obehagliga de än förefaller att vara, måste utföras. Tjänsteärenden, sociala ömhetsbetygelser, bekvämlighet, ära, rykte, - kort sagt, allt måste underordnas Kristi överordnade och allt överskuggande krav. Predikanter som inte är människor med levande fromhet, som skapar ett intresse bland människor, men som lämnar sin tjänst, överlämnar till andra ett synnerligen svårt arbetsfält för att dessa skall avluta det uppdrag som de själva misslyckats med att fullfölja. Dessa människor kommer att prövas och om de inte utför sin uppgift mer troget, kommer de efter ytterligare prövningar, att lämnas åt sidan som grundens besvärliga element, opålitliga väktare.