Israels barn var glada över att få ta emot nyheten om sin frihet och skyndade sig att lämna den plats där de var slavar. Men vägen var besvärlig och till sist svek dem modet. Deras resa förde dem över sterila backar och öde slätter. Den tredje natten fann de sig omgivna av berg på båda sidor, samtidigt som Röda havet låg framför dem. De var rådvilla och beklagade djupt sin situation. De förebrådde Mose för att han fört dem till denna plats, eftersom de trodde att de hade gått fel. ”Det här är säkert inte vägen till Sinais öken”, sade de, ”och inte heller till våra fäders land Kanaan, som utlovats till våra fäder. Vi kan inte komma längre, utan vi måste nu antingen gå ut i Röda havets vatten eller vända tillbaka till Egypten.”