”Mina älskade, vi är nu Guds barn.” (1 Joh. 3:2). Kan någon mänsklig värdighet mäta sig med detta? Vilken högre position kan vi ha, än att kallas söner till den oändlige Guden? Du skulle vara beredd att göra stora ting för Mästaren, men sådana saker som kommer att behaga Honom mest, vill du inte göra. Vill du inte redligt övervinna självet, så att du kan få Kristi frid och en inneboende Frälsare?