Käre bror, Gud älskar dig och visar stort tålamod mot dig, trots dina många misstag och fel. Borde du inte vara vänligare, fördragsammare, tåligare och mer förlåtande mot dina barn, med tanke på den ömma, medkännande kärlek, som Gud visat mot dig? Din hårdhet och stränghet sluter deras hjärtan för dig. Du kan inte ge dem lektioner i tålamod, fördragsamhet, tålamod och mildhet, när du är befallande och möter dem med ett häftigt humör. Deras karaktärsdrag har präglats av det som deras föräldrar har gett dem. Om du vill råda och leda dem och vill få dem att vända sig bort från en felaktig väg, kan detta inte ske genom hårdhet och sådant som för dem ser ut som tyranni. Om du i gudsfruktan kan råda dem, med all den omsorg och ömma kärlek som en far bör visa mot ett felande barn, då har du demonstrerat för dem att det finns en kraft i sanningen, som förvandlar dem som får den. När dina barn inte lyder dina idéer, visar du inte sorg över deras fel och ber inte allvarligt med dem och för dem. I stället tar du din tillflykt till våldsamma utbrott och behandlar dem på ett sätt som inte är till någon nytta för dem. I stället kommer detta att vända deras tillgivenhet bort från dig och till sist kommer det att skilja dem från dig.