Det är den Helige Andes och Guds nåds frånvaro, som gör den evangeliska tjänsten så kraftlös när det gäller att övertyga och omvända. Efter Jesu himmelsfärd lyssnade de lärda, advokaterna, prästerna, rådsherrarna, de skriftlärda och teologerna med förvåning till kloka och kraftfulla ord från olärda och ödmjuka män. Dessa visa män förundrade sig över de ödmjuka lärjungarna framgång, men till sist förklarade de sig nöjda med, att det berodde på att dessa hade varit tillsammans med Jesus och lärt sig av Honom. Deras karaktär och enkla undervisning liknade Jesu karaktär och undervisning. Aposteln beskriver det med dessa ord: ”Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra det till intet som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.”