De, som i dag lär ut impopulär sanning, måste ha kraft från höjden att kombinera med sin lära, annars kommer deras ansträngningar inte att tjäna mycket till. Ödmjukhetens dyrbara nådegåva saknas sorgligt nog i förkunnelsen och i församlingen. Människor, som förkunnar sanningen, har för höga tankar om sin egen duglighet. Sann ödmjukhet kommer att leda människan till att upphöja Kristus och sanningen, och till att bli medveten om sitt yttersta beroende av sanningens Gud. Det är smärtsamt att lära sig ödmjukhetens läxa, men ingenting är till sist mer välgörande. Den smärta som upplevs då man lär sig ödmjukhetens läxa beror på att vi är uppfyllda av stolthet på grund av en felaktig uppskattning av oss själva, så att vi är oförmögna att se vårt stora behov. Fåfänga och stolthet fyller människors hjärtan. Endast Guds nåd kan åstadkomma en reformation.