Ni har plikter i hemmet som ni inte kan försumma och samtidigt vara trofasta mot Gud och de förtroenden Han har gett er. Det som jag nu redogör för har inte visats mig direkt när det gäller din situation, utan i hundratals liknande fall. Därför kan jag inte överse med att ni försummar era plikter, när jag ser er falla i samma villfarelse, som många föräldrar i vår tid faller i. Du har ett barn, en själ har anförtrotts åt dig att vårda. Men när ni visar en sådan svaghet och brist på visdom i er uppfostran av detta enda barn, genom att ni följer era egna idéer i stället för det som Bibeln har bestämt, hur kan ni då anförtros uppgiften att undervisa och klara av saker, som berör mångas andliga intressen?