Kristus, himlens Majestät, lade Sina kungliga kläder åt sidan och kom till den här världen, till alla som förhärdats och fördärvats av förbannelsen, för att lära människor hur de kan leva ett självförnekande och självuppoffrande liv och hur de kan förverkliga en praktisk religion i sina dagliga liv. Han kom för att ge ett korrekt exempel på en evangeliets förkunnare. Han var hela tiden verksam med denna enda målsättning. Alla Hans krafter användes till att frälsa människor. Varje handling i Hans liv pekade mot detta slutmål. Han färdades till fots och undervisade dem som följde Honom medan Han vandrade. Hans kläder var dammiga och fläckiga efter deras vandring och Hans utseende var inte inbjudande. Men de enkla, klara sanningar, som föll från Hans läppar fick snart Hans åhörare att glömma Hans utseende. De blev begeistrade, inte av människan, utan av den undervisning Han gav dem. Efter att ha undervisat hela dagen, helgade Han ofta natten till bön. Han sände Sina böner upp till Sin Fader under stark gråt och tårar. Han bad inte för Sig själv utan för dem som Han kom för att återlösa.