Hans tjänst var nästan fullbordad. Han hade bara ytterligare några lärdomar att ge. Och för att de aldrig skulle glömma det rena och fläckfria Guds-lammets ödmjukhet, ödmjukade sig det mäktiga och verksamma offerlammet till att tvätta Sina lärjungars fötter. Det skulle vara gott för er, och för våra predikanter i synnerhet, att ofta begrunda avslutningsscenerna i vår Återlösares liv. Omgiven av frestelser som Han var, kan vi här få lärdomar av den allra största betydelse för oss. Det vore väl använd tid att varje dag tillbringa en timme i meditation och påminna oss Kristi liv från krubban till Golgata. Vi borde se på det punkt för punkt och i vår fantasi levandegöra varje scen, och i synnerhet avslutningsscenerna i Hans jordiska liv. Genom att på så sätt begrunda Hans undervisning och lidande och det oändliga offer som Han gjorde för människosläktets återlösning, kan vi stärka vår tro och levandegöra vår kärlek och bli mera genomsyrade av den anda som uppehöll vår Frälsare. Om vi till sist skall bli frälsta, måste vi alla lära oss ångerns och trons läxa vid korsets fot. Kristus led förödmjukelse för att frälsa oss från den eviga förödmjukelsen. Han samtyckte till att bli hånad, förlöjligad och ärekränkt för att skydda oss. Det var våra överträdelser som gjorde att mörkrets täta slöja omslöt Hans gudomliga själ och framtvingade ropet från Honom, som från en som var slagen och övergiven av Gud. Han bar våra sorger. Han led smärtan för våra synder. Han gjorde sig själv till ett syndoffer, för att vi genom Honom skulle bli rättfärdiga inför Gud. Allt nobelt och ädelt inom människan ger gensvar vid en meditation om korset.