Därefter blev frågan ställd till dem: "Varför har ni inte tagit er karaktärs klädnad och gjort den vit i Lammets blod? Gud sände Sin Son till världen, inte för att döma världen, utan för att världen genom Honom skulle bli frälst. Min kärlek till er har varit mer självförnekande än en moders kärlek. Det var för att utplåna ert mörka syndaregister och räcka frälsningens bägare till era läppar som jag led döden på Golgata kors och bar er börda och förbannelse. Dödens ångest, gravens mörker och förskräckelse uthärdade Jag för att besegra honom som hade dödens makt, nedbryta fängelset och öppna livets portar för er. Jag tog på Mig skammen och ångesten därför att jag älskade er med en evig kärlek, och därför att jag ville återföra de vilsegångna, irrande fåren till Guds paradis och till livets träd. Det härlighetens liv, som Jag med ett sådant pris köpte åt er, har ni föraktat. Skam, smädelse och vanära, som er Mästare bar i ert ställe, har ni ringaktat. De förmåner som Han dog för att göra tillgängliga för er, har ni inte uppskattat. Ni ville inte vara delaktiga i Hans lidanden och därför kan ni inte vara delaktiga i Hans härlighet." Därefter uttalade Han dessa allvarliga ord: "Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet och den som är oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig, han fortfare att öva sin rättfärdighet, och den som är helig att helga sig." (Upp. 22:11.) Boken slogs igen och manteln föll av Den som satt på tronen, och uppenbarade Guds Sons fruktansvärda Majestät.