De väktare som fordom var utplacerade på Jerusalems och andra städers murar hade den mest ansvarsfyllda ställning. På deras trohet berodde allas trygghet inom dessa städer. När en fara upptäcktes, fick de inte vara tysta varken dag eller natt. Det krävdes att de med några få minuters mellanrum skulle anropa varandra för att se om alla var vakna och att ingen skadats. Vaktposter var utställda på några upphöjda platser varifrån de kunde överblicka viktiga avsnitt som skulle bevakas, och rop med varning eller uppmuntran hördes från dem. Ropet vidarebefordrades från den ene till den andre tills det gick runt hela staden.