” Föräldrar, som har försummat det ansvar, som Gud har lagt på dem, kommer att lära känna sina förummelser i domen. Där kommer Herren att fråga: ”Var är de barn, som jag gav er att uppfostra åt mig? Varför är de inte på min högra sida?” Många föräldrar kommer då att inse, att en oförståndig kärlek gjorde dem blinda för barnens fel och tillät dem att utveckla en karaktär, som var olämplig för Himlen. Andra kommer att inse, att de inte gav sina barn tid och uppmärksamhet, kärlek och medkänsla. Deras pliktförsummelse gjorde barnen till det, de blev. Lärare kommer att se hur de kunde ha arbetat för Mästaren genom att försöka rädda dem som till synes var oförbätterliga, som de förkastade i ungdomens gröna år. Och församlingens medlemmar kommer att se, att de kunde ha gjort Mästaren en god tjänst, genom att försöka hjälpa dem som behövde hjälp. Medan deras intresse och kärlek slösats bort på deras egna familjer, fanns det många oerfarna unga, som de kunde ha tagit till sina hjärtan och hem och vilkas dyrbara själar kunde ha frälsts genom intresse och vänlig omsorg.”