(419) Med hur stor omsorg borde inte predikanter, lärare och föräldrar umgås med deras själar som förs in under deras påverkan, eftersom människor kostar himlen så mycket, nämligen priset av Guds dyrbare Son. Det är en fin uppgift att ha med andra människor att göra. Den borde utföras under fruktan och bävan. De ungas lärare borde bevara en fullständig självbehärskning. Ödelägger man sitt inflytande över en människa genom att bli otålig eller genom hålla fast vid en opassande värdighet och överlägsenhet, är detta ett fruktansvärt misstag, eftersom det kan leda till att denna själ går förlorad för Kristus. Ungas tankar kan bli så skeva och felaktiga på grund av skadlig vägledning, att skadan aldrig helt kan övervinnas. Kristi religion borde ha ett styrande inflytande på ungas uppfostran och undervisning. Frälsarens självförnekande föredöme, universella godhet och långmodiga kärlek är en tillrättavisning för otåliga predikanter och lärare. Han frågar dessa impulsiva lärare: ”Är detta det sätt på vilket du behandlar de själar, som Jag gav mitt liv för? Har du ingen större förståelse för det gränslösa, som Jag betalade för deras återlösning?”