Bröderna F ägnar sig inte åt att ta ansvar och utföra sina plikter. Ansvarslöshet och brister märks i allt, som de har med att göra. De är hänsynslösa i sina samtal och sitt uppförande. Det högtidliga, upplyftande och förädlande inflytande, som borde utmärka varje tjänare av evangeliet, kan inte ses i deras liv, innan de har förvandlats och formats efter den gudomliga förebilden. Själviskhet existerar mer eller mindre hos var och en av dem, i högre grad hos den ene än hos den andre. Det finns en känsla av självtillräcklighet och dryghet hos dessa unga män, som gör dem olämpliga för Guds verk. De behöver lära sig sträng självbehärskning, innan de kan accepteras av Gud, som medarbetare i Hans verk. Där finns en naturlig lättja som måste övervinnas. De borde få en grundlig genomarbetning av livets timliga realiteter. De måste inhämta kunskap och när de visar en tydlig framgång i sina mindre plikter, är de mogna för att få större ansvar. De olika konferenserna klarar sig bättre utan sådana ineffektiva medarbetare. Själars bördor vilar inte vila bättre på människor i ohelgat tillstånd än på småbarn. De är okunniga om vital gudsfruktan och behöver en genomgripande omvändelse, innan de ens kan bli kristna.