Om Kristus, människans felfrie och rene Förlossare, nedlät Sig till att vidta de åtgärder som syndare gör för omvändelse. Varför skulle då någon, som har sanningens ljus lysande (41) på sin väg, tveka att överlämna sitt hjärta till Gud och i ödmjukhet bekänna att de är syndare och visa sin tro på Kristi försoning i ord och handlingar, och därmed identifiera sig med dem, som bekänner sig vara Hans efterföljare? Det kommer alltid att vara några, som inte lever ut sin bekännelse, vilkas dagliga liv visar att de är allt annat än kristna, men skulle detta vara tillräcklig orsak för någon att vägra ikläda sig Kristus genom dop i tro på Hans död och uppståndelse?