"Mose talade till Israels barns stamhövdingar och sade: Detta är vad Herren har bjudit: Om någon gör ett löfte till Herren eller svär en ed, genom vilken han förbinder sig till återhållsamhet i något stycke, så skall han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken göra, vad hans mun har talat." (4 Mos. 30:1,2.) "Låt icke din mun dra skuld över hela din kropp; och säg icke inför Guds sändebud, att det var ett förhastande. Icke vill du, att Gud skall förtörnas för ditt tals skull, så att han fördärvar dina händers verk." (Pred. 5:5.) "Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig, dem, till vilka mina löppar öppnade sig och som min mun uttalade i min nöd." (Ps. 66:13, 14.) "Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda." (Ords. 20: 25.) "Om du har gjort ett löfte åt Herren, din Gud skall du icke dröja att infria det, ty Herren, din Gud, skall förvisso utkräva det av dig, och synd kommer att vila på dig. Men om du underlåter att göra något löfte, så kommer icke därigenom synd att vila på dig. Vad dina läppar hava talat skall du hålla och göra i enlighet med det frivilliga löfte du har givit Herren, din Gud, och uttalat med din mun." (5 Mos. 23:21-23.)