Allt på jorden placerades här av Guds givmilda hand såsom ett uttryck för Hans kärlek till människan. De fattiga är Hans egendom, och evangelii framgång är också Hans angelägenhet. Han har lagt medel i människornas händer, för att Hans gudomliga gåvor må flyta genom mänskliga kanaler i att göra det arbete som går ut på att frälsa våra medmänniskor. Varenda en av oss har en uppgift på detta stora fält, och ändå är det fel att tro, att Gud är beroende av människan. Han kunde säga ett ord och varje fattig människa skulle göras rik. På ett ögonblick kunde Han (473) bota hela den mänskliga rasen från alla dess sjukdomar. Han kunde göra Sig fri från alla Sina tjänare helt och hållet och göra änglar till sanningens ambassadörer. Han kunde ha skrivit sanningens ord på himlafästet, på trädens löv eller på fältens blommor, eller Han kunde med hög röst ha förkunnat den från himmelen. Men den allvise Guden valde inte någon av dessa vägar. Han visste att människan måste ha något att göra för att livet skulle bli välsignat för henne. Guldet och silvret tillhör Herren och Han kunde låta det regna ned från himmelen om Han valde att så göra, men i stället har Han gjort människan till Sin förvaltare och anförtrott henne med medel, inte för att läggas på hög, utan för att användas till andras nytta. Han har på så sätt gjort människan till ett medel genom vilket Han önskar fördela Sina välsignelser på jorden. Gud planerade den systematiska välgörenheten för att människan skulle kunna bli lik sin Skapare, god och osjälvisk till sin karaktär, och slutligen hos Honom bli delaktig av den eviga och härliga lönen.