Herren skulle önska att Hans efterföljare gav av sina medel medan de ännu kan göra det själva. En del kanske frågar: "Måste vi göra oss av med allt som vi kallar vårt eget?" Vi kanske inte uppfordras att göra detta nu, men vi måste vara villiga att göra så för Kristi skull. Vi måste erkänna att vår egendom absolut är Hans, genom att använda den villigt när helst medel behövs för att främja Hans verk. En del stänger sina öron när det behövs pengar för att sända missionärer till främmande länder, eller för att publicera sanningen och sprida den ut över världen som höstens löv. Sådana ursäktar sitt habegär genom att tala om att de har arrangerat det så att de skall skänka pengar sedan de dött. De (480) har kommit ihåg Guds verk i sina testamenten. Därför lever de ett liv i girighet och berövar Gud tionde och offer, och i deras testamente ger de Gud endast en liten del av det som Han lånat dem, medan största delen överlåts till släktingar som inte har något intresse av sanningen. Detta är den värsta sortens röveri. Inte endast i livet utan även vid sin död rövar de från Gud vad som rättmätigt tillhör Honom.