I människohjärtat finns en naturlig själviskhet och ett fördärv, som endast kan övervinnas genom strikt disciplin och sträng självbehärskning. Även då kommer detta att kräva flera års uthållig ansträngning och ett allvarligt menat motstånd. Gud låter oss erfara fattigdomens ondska och ställer oss i vanskliga situationer, för att bristerna i vår personlighet skall kunna avslöjas och deras strävhet kunna slipas bort. Men om människor fortfarande ursäktar sin bristfälliga karaktär och fortsätter ursäkta sin själviskhet och sin avund efter att Gud har gett oss privilegier och tillfällen och sedan ljus och sanning har upplyst förståelsen, blir deras hjärtan som granit. Detta gör det omöjligt för dem att förändras till det bättre, annat än genom Guds Andes mejsel, hammare och polering.