För Kristi skull gör den troende ett offer som hans samvete godkänner, och han visar att han värdesätter det eviga (507) livet alltför högt för att löpa risken att förlora det. Han känner att det skulle vara bättre att förbli ogift än att förena sina intressen för livet med en som väljer världen framför Jesus, och som skulle leda honom bort från Kristi kors. Men faran i att ge sin kärlek till icke-troende har inte förståtts. I det ungdomliga sinnet har äktenskapet klätts i romantikens skimmer, och det är svårt att befria det från detta drag, med vilka fantasin kläder det, och på sinnet inpränta det stora ansvar som äktenskapslöftet innebär. Detta löfte knyter de två människorna samman med band som inget utom döden bör bryta.