Vad bör varje kristen göra när han ställs inför den ställning som prövar religiösa principers äkthet? Med en exemplarisk fasthet bör han frimodigt säga: "Jag är en samvetsgrann kristen. Jag tror att sjundedagssabbaten är Bibelns sabbat. Vår tro och våra principer är sådana att de går i motsatt riktning. Vi kan inte leva lyckligt tillsammans, för om jag strävar efter att uppnå en mer fullkomlig kunskap om Guds vilja, blir jag mer och mer olik världen och mer och mer lik Kristus. Om du fortsättningsvis inte kan se någon älskvärdhet hos Kristus, och inte har någon dragning till sanningen, kommer du att älska världen, som jag inte kan älska, eftersom jag älskar det som hör Gud till, vilket du inte kan älska. Andliga ting förstås andligt. Utan andlig klarsyn kan du inte se Guds fordringar på mig, eller förstå mitt ansvar till den Mästare som jag tjänar. Därför kommer du att känna det som om jag försummar dig framför religiösa plikter. Du kommer inte att vara lycklig, ty du kommer att vara svartsjuk på den kärlek som jag ger till Gud och jag kommer att vara ensam i min religiösa tro. När dina synpunkter har förändrats, när ditt hjärta besvarar Guds kallelse och när du har lärt dig att älska min Frälsare kan vårt förhållande förnyas."