Självförnekelse innebär att behärska sig när lidelserna vill behärska oss, att motstå frestelsen att kritisera och klaga, att ha tålamod med det barn, som är håglöst och som uppför sig på ett sätt som upplevs som tungt och påfrestande; att stå föra sin plikt själv även om andra kan handla fel, att ta ansvar var och när du kan, inte för att få bifall, inte av taktik, utan för Mästarens skull, som har gett dig en uppgift att troget utföra utan att tveka, när du i stället för att berömma dig själv inte säger någonting utan låter andra berömma dig. Självförnekelse är att göra gott mot andra, när man i stället skulle vilja tjäna och tillfredsställa sig själv. Även om dina medmänniskor aldrig uppskattar dina ansträngningar eller ger dig något erkännande för detta, skall du ändå fortsätta att tjäna.