Bror E, du blev visad för mig, omsluten av mörker. Kärleken till världen hade tagit fullständig kontroll över dig. Dina allra bästa dagar har gått. Din livskraft och uthållighet har minskat när det gäller fysiskt arbete och nu, när du borde kunna se tillbaka på ett ädelt liv till välsignelse för andra och till Guds förhärligande, kan du bara gråta över det och erkänna att du saknar lycka och frid. Du lever inte ett liv som möter Guds godkännande. Dina andliga, eviga intressen kommer i andra hand. Hjärna, skelett och muskler är ansträngda till det yttersta. Varför (44) allt detta slöseri med krafter? Varför bära på denna anhopning av bördor och bekymmer för din familj. Vad är din lön? Är det tillfredsställelsen över att samla sig rikedomar på jorden, vilket Kristus har förbjudit och som kommer att visa sig vara en snara för din själ?