Vi måste ha ett omvänt prästerskap. Den effektivitet och makt som utmärker en sant omvänd tjänare, kommer att få hycklarna i Sion att skälva och syndarna att förskräckas. Sanningens och helighetens standar släpas i dammet. Om de, som förkunnar vår tids allvarliga varningar verkligen förstod sitt ansvar och sin plikt inför Gud, skulle de inse vikten av innerlig och brinnande bön. När städerna föll i tyst sömn vid midnatt och varje människa hade gått hem, ville Kristus som vårt föredöme, bege Sig till Oljeberget. Där ville Han tillbringa hela natten i bön bland de inhägnande träden. Han, som själv var utan varje spår av synd. Han, - en skattkammare av välsignelse, vilkens röst de förskräckta lärjungarna hörde i himmelsk tacksägelse under den fjärde nattväkten på den stormiga sjön, och vilkens röst kunde samla de döda från deras gravar, - Han var det, som bad så innerligt under gråt och tårar. Han bad inte för sig själv utan för dem, som Han hade kommit för att frälsa. När Han blev en bedjare, som vid Sin Faders sida sökte ny kraft och förnyad och stärkt trädde fram som människans ställföreträdare, identifierade Han Sig själv med den lidande mänskligheten och gav dem ett exempel på hur nödvändig bön är.