I deras lilla båt på Galileiska sjön, mitt i storm och mörker, slet lärjungarna hårt för att nå kusten, men fann att alla deras ansträngningar var förgäves. När förtvivlan fick dem i sitt grepp, kom Jesus vandrande på de brusande böljorna. De upptäckte faktiskt inte att Kristus var i närheten, förrän Hans stämma ljöd: ”Det är jag. Var inte förskräckta!” (Joh. 620). Han skingrade deras rädsla och ingav dem hopp och glädje. Hur gärna upphörde inte de stackars, trötta lärjungarna med sina ansträngningar och satte sin tillit till sin Mästare!