Guds gamla folks historia ger oss många exempel på allmän bön. När amalekiterna kom för att angripa Israels läger i öknen, visste Mose att hans folk inte var berett för (531) sammandrabbning. Han sände Josua med ett förband soldater för att möta fienden, medan han själv, tillsammans med Aron och Hur, tog plats på krönet och höll uppsikt över slagfältet. Där lade Gudsmannen fram saken för Honom, som ensam kunde ge dem seger. Med händer sträckta uppåt mot himlen, bad Mose allvarligt att Israels härar måtte ha framgång. Man lade märke till, att när Mose höll sina armar sträckta upp mot himlen, hade Israel övertaget över fienden, men när armarna föll ned av trötthet, hade Amalek övertaget. Aron och Hur höll därför Moses händer uppe tills segern fullständigt vändes till Israels fördel och deras fiender hade drivits bort från slagfältet.