Detta exempel avsåg att vara en lektion för hela Israel ända fram till ändens tid, att Gud är Sitt folks styrka. När Israel triumferade, sträckte Mose sina händer upp mot himmelen och gick i förbön för dem. Det innebär att när hela Guds Israel segrar, då beror det på att den Allsmäktige åtar Sig deras sak och utkämpar deras strid för dem. Mose ber inte till Gud eller tror inte att Gud skulle besegra deras fiender medan Israel förhåller sig passivt. Han ställer upp alla sina härar på led och sänder ut dem så väl förberedda som de har möjlighet till och sedan lägger han fram hela saken för Gud i bön. Mose på berget bönfaller Herren, medan Josua med sina modiga följeslagare är där nere och gör sitt bästa för att möta och driva tillbaka Israels och Guds fiender.