Nu skulle vi verkligen förvänta oss att profeten skulle avsluta sin bön. Det gjorde han emellertid inte. De resultat han uppnått gav honom mod, så att han vågade komma ännu närmare Gud med en helig förtrolighet, som nästan ligger bortom vad vi förmår att fatta. Han ställer nu en fråga, som ingen mänsklig varelse någonsin tidigare har ställt: ”Låt mig få se din härlighet.” Vilken bön från en begränsad, dödlig människa! (533) Men fick han avslag? Tillrättavisade Gud honom för stolthet och självsäkerhet? Nej, vi hör de nådiga orden: ”Jag skall låta all min godhet gå förbi framför dig.” (2 Mos. 33:18- 19)