Alla, som bekänner sig vara Guds barn, borde oupphörligt ha i tankarna att de är missionärer och att de i sina uppgifter kommer i kontakt med alla slags människor. Där kommer att finnas den utbildade och den råe, den ödmjuke och den stolte, den religiöse och den skeptiske, den tillitsfulle och den misstänksamme, den givmilde och den girige, de rena och den fördärvade, den utbildade och de okunniga, den rike och den fattige. Där kommer faktiskt att finnas nästan alla sorters karaktärer och samhällsklasser bland sanatoriets patienter. De, som kommer till denna fristad, kommer för att de behöver hjälp. Därigenom erkänner de, att de oavsett sin situation, inte kan hjälpa sig själva. Dessa olika människor kan inte behandlas på samma sätt. Trots detta har alla, oavsett om de är rika eller fattiga, höga eller låga, självständiga eller osjälvständiga, behov av vänlighet, förståelse och kärlek. Genom inbördes kontakt skall våra tankar poleras och förädlas. Vi (555) är beroende av varandra, nära förenade med varandra genom mänskliga broderliga band.