Det finns svaga och fåfänga människor, som saknar sinnets dygder eller principfasthetens kraft, som är tillräckligt dumma för att påverkas och fördärvas, så att de förs bort från evangeliets enkelhet av modets fanatiker. Om de ser, att de som bekänner sig som reformister, (572) så långt omständigheterna ger dem möjlighet ger efter för aptiten och för en världslig klädstil, kommer slavarna under denna eftergivenhet för självet att bekräftas genom sina perversa vanor. De drar den slutsatsen att de trots detta inte är så långt borta från vägen och att de inte behöver göra någon stor förändring. Guds folk bör hålla fast vid det riktigas norm och utöva ett inflytande som korrigerar de människors felaktiga vanor, som har dyrkat modets altare, och bryta den förtrollning som Satan har haft över dessa stackars själar. Världsliga bör se en tydlig skillnad mellan sitt eget slöseri och enkelheten hos de reformister som är Kristi efterföljare.