Den, som berömmer sig själv, tar bort glansen från sina bästa ansträngningar. En verkligt ädel karaktär nedlåter sig inte till att känna sig sårad av fienders falska beskyllningar. Varje ord som har uttalats verkar utan att skada, för det som inte kan besegras, blir bara starkare. Herren vill, att Hans folk skall sluta sig tätt till Honom, som är tålamodets och kärlekens Gud. Alla bör låta Kristi kärlek finna uttryck i deras liv. Ingen bör tillåta sig att se ned på en annans rykte eller ställning. Det är egoism. Det är som att säga: ”Jag är så mycket bättre och duktigare än du, att Gud har gett mig ett företräde. Du räknas inte för så mycket.”