Guds kärlek måste genomtränga själen. Annars kommer rättfärdighetens frukter inte att visa sig. Det är inte försvarbart att ge efter för fåfänga, stolthet eller kärlek till makt eller vinning. Den värsta formen av själviskhet är den som blir irriterad, kritiserar och klagar på grund av att man har kraft att göra det. Dem som man skäller ut på det sättet kan inte hindra en. Det är själviskheten som skapar brist på harmoni inom familjekretsen och i församlingen. Icke-kristna hjärtan kommer att anse att de kan se stora fel hos andra, där det inte finns något fel och kommer att hänge sig åt småsaker tills de ser starkt överdrivna ut. Att skapa ordning i dessa småsaker, som förefaller att vara så stora för somliga, har Gud överlåtit till Sina efterföljare att göra själva. Låt inte dessa olyckliga skillnader finnas kvar, så att de blir en rot för bitterhet inom församlingen, genom vilken många kommer att smutsas ned. När Kristus bor i hjärtat kommer det att mjukna och behärskas av kärlek till Gud och människor, så att irritation, klagan och strid inte kommer att kunna vara där. Kristi religion i hjärtat kommer, för den som har den, att vinna en fullständig seger över de lidelser som försöker vinna herravälde.