Om inte församlingen vaknar upp ur sin dåsighet och skakar av sig världens ande, kommer dess medlemmar att sörja, när de för sent inser att deras tillfällen och privilegier har gått förlorade, - förlorade för evigt. Herren prövar ibland Sitt folk genom rikedom på världsliga saker. Han avser emellertid, att de skall använda Hans gåvor på rätt sätt. Deras egendom, deras tid, deras kraft och deras tillfällen tillhör alla Gud. För alla dessa välsignelser måste de göra räkenskap inför Givaren. När det finns brister och fattigdom bland våra bröder och vi undanhåller dem vår hjälp, samtidigt som våra egna behov täcks, försummar vi en klar plikt, som Guds Ord har uppenbarat. Han ger oss generöst, så att vi skall kunna ge till andra. Det är välgörenhet som vinner seger över själviskheten och förädlar och renar själen. Somliga missbrukar de talenter de har fått av Gud. De stänger sina ögon så att de inte skall se behoven i Guds verk. De sluter också sina öron, så att de inte skall höra Hans röst, som avslöjar för dem deras plikt att föda (620) hungriga och klä nakna. En del som bekänner sig vara Guds barn verkar vara ivriga att investera sina medel i världen, för att de inte skall gå tillbaka till Givaren i form av gåvor och offer. De har glömt sitt gudomliga uppdrag och om de fortsätter att följa sina själviska hjärtans befallningar och använder dyrbar tid och medel på att tillfredsställa sin stolthet, kommer Gud att sända motgångar. Då kommer de att lägga märke till den plågsamma bristen på grund av sin otacksamhet. Han kommer att anförtro Sina talenter till mer trofasta förvaltare, som kommer att erkänna Hans anspråk på dem.