Även om många unga tar emot dessa kläder, försökte somliga att undvika korset, genom att tillåta extra utsmyckningar och därigenom göra det mer till en förbannelse än till en välsignelse. För den som motvilligt tog på sig reformdressen blev den ett bittert ok. Andra återigen, som verkade vara mycket ivriga reformvänner, visade en sorglig brist på ordning och renhet i sin (637) klädsel. Den gjordes inte efter det erkända mönstret. Några ville ha en varierad dräkt med ytterkläder av ett material, kjol av ett annat och byxor av ett tredje. Andra hade en mycket lång kjol, så att den endast räckte omkring en tum under byxorna, som syntes och som därigenom gjorde att klädseln blev oproportionerlig och osmaklig. Dessa groteska och oordentliga vanor väcker vämjelse hos många, som skulle ha tyckt om den riktiga reformdressen.