Aposteln Paulus uppfordrar de kristna att inte rätta (645) sig efter världen, utan förvandlas genom sinnets förnyelse, "så att I kunnen pröva, vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt". (Rom. 12:2.) Men många som bekänner sig vara Guds barn, har inga betänkligheter mot att likt världens barn bära smycken av guld och pärlor samt dyrbara kläder. De som är för samvetsgranna för att använda dessa saker anses vara trångsynta, vidskepliga och även fanatiska. Men det är Gud som i sin stora nåd ger oss dessa instruktioner, de är föreskrifter från den Oändliga Visheten och de som ringaktar dem gör det med fara för sitt eget liv. De som klänger sig fast vid de utsmyckningar som Guds ord förbjuder, omhuldar stolthet och fåfänglighet i sitt hjärta. De vill väcka uppmärksamhet. Deras kläder säger: Se på mig. Beundra mig. Den fåfänga som är inlagd i människonaturen växer ständigt genom att den på så sätt tillfredsställs. När sinnet är inställt på att endast behaga Gud; kommer alla dessa onödiga personliga yttre prydnader att försvinna.