Det finns en del i församlingen som behöver klänga sig fast vid trons klippa, förankra sig och finna sin plats på klippgrunden, i stället för att driva omkring i känslornas ytskikt och handla efter impulser. Det finns, andliga krymplingar i församlingen. De har själva gjort sig till invalider och deras andliga svaghet är en följd av deras vingliga kurs. De kastas (75) hit och dit av de vindkast som förekommer i lärofrågor, och är ofta förbryllade och kommer in i ovisshet därför att de drivs enbart av känslor. De är sensationskristna, hungrar alltid efter någonting nytt och annorlunda. Egendomliga läror förvirrar deras tro och därför är de värdelösa i sanningens verk.