Sådana testamenten är ofta bevis på verkligt habegär. Gud har gjort oss alla till Sina förvaltare, och Han har på intet sätt bemyndigat oss att försumma vår plikt eller låta andra utföra den. Behovet av medel för att föra sanningens sak vidare kommer aldrig att bli mer trängande än nu. Våra pengar kommer aldrig att göra större nytta för det goda än nu. Varje dags dröjsmål med att använda dem rätt, begränsar den tid de kan användas för att frälsa människor. Om vi låter andra utföra det som Gud har anförtrott oss att göra, felar vi mot oss själva och mot Honom som gav oss allt vi har. Hur kan andra göra vårt välgörenhetsarbete bättre än vi? Gud önskar att var och en, under sin livstid skall förverkliga Hans vilja i denna sak. Olyckor, motgångar eller intriger (82) kan för alltid sätta stopp för den tänkta välgörenheten, när den som har hopsamlat en förmögenhet inte längre kan skydda den. Det är sorgligt att så många försummar nuets gyllene tillfällen att göra gott och väntar med att ge tillbaka till Herren de medel Han har lånat dem att användas till Hans förhärligande, tills de plötsligt rycks bort från sitt förvaltarskap.