I Sitt arbete för människosläktets återlösning påverkades Kristus även kärlek som är utan jämförelse, och en fullständig hängivenhet att göra Sin Faders vilja. Han bemödade Sig att göra gott för människorna (83) ända fram till förödmjukelsens stund. Han tillbringade Sitt liv i fattigdom och självförnekelse för den förnedrade syndaren. I en värld som var Hans egen hade Han ingen plats där Han kunde vila Ssitt trötta huvud. Vi skördar frukten av denna oändliga självuppoffring, men när arbete måste utföras, när pengar behövs för att hjälpa till i återlösningsverket för människors frälsning, drar vi oss undan vår plikt och ber om att bli ursäktade. Simpel slöhet, vårdslös likgiltighet och syndig själviskhet avstänger våra sinnen från Guds fordringar.