Människor i ansvarsställning bör ständigt tillväxa. De får inte kasta ankar vid gamla erfarenheter och känna att det inte är nödvändigt att bli facklärda arbetare. Även om människan vid sitt inträde i världen är den mest hjälplösa bland Guds skapade varelser och den mest fördärvade i sin natur, har hon trots allt förmågan att ständigt gå framåt. Hon kan bli upplyst genom kunskap, förädlad av dygden, och gå framåt i andlig och moralisk värdighet, till dess att hon med hänsyn till intelligensens fullkomlighet och karaktärens renhet endast är något ringare än änglarna. När sanningens ljus upplyser människors sinnen, och Guds kärlek utgjuts i deras hjärtan, kan vi inte föreställa oss vad de kan bli eller vilket stort arbete de kan utföra.