Låt er stolthet böja sig i ödmjukhet. Låt era hårda hjärtan bli förkrossade. Skäm inte bort, ömka och upphöj inte ert eget jag. Se, oh se på Honom, som våra synder har genomborrat. Se Honom stiga ned, steg för steg på ödmjukhetens stig för att lyfta oss upp. Se Honom förnedra sig själv, tills Han inte kunde komma lägre, och allt detta för att frälsa oss som fallit i synd! Varför är vi så likgiltiga, så kalla, så formella, så stolta, så självupptagna?