Gud har inte gett mina bröder det arbete som Han har gett mig. Det har påståtts att mitt sätt att tillrättavisa offentligt har fått andra att bli skarpa, kritiska och hårda. Om så är fallet, måste de göra upp den saken med Herren. Om andra tar på sig ett ansvar som Gud inte har lagt på dem, om de ignorerar den undervisning Han har gett dem om och om igen, genom sina utvalda ödmjuka redskap, att vara vänliga tåliga och fördragsamma, då måste de själva svara för resultatet. Med ett bekymrat hjärta har jag gjort min obehagliga plikt inför mina käraste vänner, utan att våga göra det lättare för mig själv genom att undanhålla tillrättavisningar, även mot min man. Jag kommer inte att vara mindre trogen att varna andra, vare sig de lyssnar eller inte. När jag talar till folk säger jag mycket som jag inte har tänkt på i förväg. Herrens Ande kommer ofta över mig. Jag verkar föras ut ur och bort från mig själv. Olika personers liv och karaktärer framställs tydligt för mig i mitt sinne. Jag ser deras misstag och faror och känner mig tvungen att säga det som förmedlats till mig på detta sätt. Jag vågar inte stå emot Guds Ande.